10 februari 2010
Just nu sitter jag inne på mitt rum. Väggarna här inne är rosa med små cerisa fjärilar, Danielle retar mig alltid för det, men jag fick inte välja nya tapeter när vi flyttade hit eftersom det inte var några skador på tapeterna... jag känner dock att jag är lite för gammal för klarrosa tapeter med fjärilar på... men det tar inte hyresvärden hänsyn till ;)
Mitt rum är precis bredvid vardagsrummet, och där sitter Oliver med tre kompisar och spelar Guitar hero och äter fet, stinkande pizza (de städar aldrig upp efter sig, så det får ju jag göra sen, eftersom Oliver går ut och mamma inte orkar), och så "sjunger" de med i låtarna... det låter förjävligt när Oliver och två av hans kompisar sjunger, men en av dem (som jag tror är med i ett band) sjunger hyfsat bra. Jag försöker överrösta dem med min egen favoritmusik... mina hörlurar är dock inte superbra, så jag hör bara i ena örat... jag blir så trött!
Ikväll ska jag i alla fall hem till min Danielle och för filmkväll! Felicia och Erika kommer också, så det ska bli jättemysigt! Danielle väljer filmer idag, så vi andra har ingen aning om vad vi ska se... Dani har lite konstig smak på filmer, haha!
Melodifestivalen idag.
Ska bli spännande att se vad de har förändrat den här gången! Det är bara lite synd att alla alltid måste klaga så fort det händer något nytt. Sverige gillar helt enkelt inte förändringar... jag är å andra sidan halvfransk, så jag har absolut ingenting emot det ;)
Jag vill inte vara ensam.
När jag föddes och min pappa fick se mig för första gången, så sa han "ma chérie!". Jag kan inte franska, men jag vet att det betyder min älskling, och det var så jag fick mitt namn - Cherie.
Pappa bor inte här längre, han flyttade till Göteborg när mamma började dricka. Hans mamma var alkoholist, så jag antar att han inte ville se sin fru hamna i samma sits som hon gjorde. Jag förstår det, men självklart är jag arg på honom för att han lämnade mig och min bror Oliver ensamma med henne. Det är inte lätt att ha en mamma som är alkoholist, det blir liksom ombytta roller. Det är vi barn som får ta hand om henne, det känns inte rätt! Visserligen är jag 17 och Oliver 20, men det spelar ingen roll, tycker jag... hon är ändå vår mamma.
Okej, jag ska inte dra genom hela min historia i första inlägget. Det kommer lite då och då, tanken med den här bloggen var mest att jag hellre ville ha världen med (eller emot) mig, än att stänga in mig själv i en dagbok. Låter det konstigt? Jag vill kunna få stöd när jag behöver det, jag vill inte vara ensam.
Välkommen till min nya blogg!
